Smärtan - en prövning

Det senaste dygnet har varit en prövning när det gäller smärta. Det har varit för jävligt och jag har så ont i nacken. Känns som om hela såret skall sprättas upp så fort jag rör mig och jag blir bara stelare och stelare i nacken.

Igår kväll brast allt, jag grät och grät och kände mig eländig och döden stod och knackade på dörren. Hemska tankar vällde upp i huvudet och smärtan i nacken var outhärdlig. Har inte tagit något större med morfin för att jag inte vill bli pigg och inte kunna somna till natten.

Så i natt så tog jag två panodil och en imovane för sömnen men nacken var så stel och allt bara sträckte och känndes jävligt men jag fick lite sömn till fem på morronen då fick det bli en morfin och jag somnade faktiskt i två timmar men drömde därefter helt krazy. Så nu tar jag var 6:e timme en morfin så det värsta håller sig borta .

Att komma ur sängen är det värsta på hela dygnet..jag får hasa mig ner på golvet och sedan resa mig med kraft av benen, för minsta spänning i nacke,rygg,armar så skjuter det smärta ut i såret.
På samma gång som jag skall vila mig så känns det bättre när jag är uppe och går och sitter, men jag blir väldigt trött. Men jag måste övertala mig att det blir bra men det är svårt just nu, jag har en sådan tur att ha

Benny som tar hand om mig och hjälper mig dygnet runt. Sade till honom att det skall bli skönt för honom att få åka till Norge och jobba och få vila upp sig.