Glest mellan inläggen, men det är en tuff tid nu

Är lite nere i en depp period just nu! usch tycker att dom kommer lite för ofta nu för tiden.

För många av mina nära och kära har gått bort på bara några månader och jag hinner inte med att känna efter och sörja innan det har varit någon annan. Så det känns som jag är "hård" och "kall" och inte känner något utan bara känner mig likgiltig. 

Inte nog med att jag har fullt upp med mormors bouppteckning så har jag fortfarande ont i fötterna och går nu på stötvågsbehandling en gång i veckan i Uddevalla. Efter en sådan behandling skall jag inte belasta fötterna så mycket i 48 timmar, så det blir ju en halv vecka som går bort i bara detta. 

Sedan så är jag inte längre sjukskriven så jag har varit på arbetsförmedlingen och skrivit in mig, men de tycker att jag är i för dåligt psykiskt och fysiskt skick för att söka jobb utan vill att jag skall sjukskriva mig ett tag till. För att få hjälp av försäkringskassan med att hitta ett anpassat jobb eller praktik så måste jag sjukskriva mig först och så skall något papper skickas till f-kassan för att jag skall få en personlig handläggare som hjälper mig, detta är visst nya regler enl arb.förmedlingen.

Allt går bara emot mig och jag har fullt upp med att bli människa igen och att få in pengar i hushållet.

Har virkat igenom denna jobbiga tiden, och det har ju varit väldigt befriande men på samma gång så har skjutit upp tankar och känslor så nu börjar de komma smygandes mot mig och jag börjar få panik. 

Så i morgon skall jag ringa VC men vad skall man säga? det är så många faktorer som gör att jag är som jag är nu att det är inte bara en sak som jag ringer för utan en massa, och hur skall jag förklara detta på ett sätt så de fattar? och det känns som att de tänker " e det hon nu igen" 

Så även att jag har en underbar familj som stöttar mig så har jag byggt upp en känslokall mur för att överleva alla sorger och motgångar och nu börjar det att spricka och jag kämpar för att hålla muren uppe, men vet inte hur länge jag orkar det, och vad händer då?

I morgon är en ny dag och jag hoppas att det går bra med VC och så skall jag på stötvågsbehandling i Uddevalla, så när den dagen har gått så hoppas jag att jag fått några ledtrådar för att komma ur denna situationen. 

Tänk om mitt jobb var att bara virka, tänk vilket himmelrike jag skulle vara i

Kram på er alla för att fick ösa ur mig lite "blä" från min vardag 

Hoppas ni har blivit inspirerade

Och att ni fortsätter att läsa min blogg

Camilla