Tung och sorgsen i hjärtat, men fortfarande hoppfull

Regn, regn och regn. Ja det är riktigt trist väder och inte kan jag komma mig för att gå ut i skogen och plocka mossa.

Inte blir lusten bättre av att jag nyss pratade med min mormor som är snart 86 år och är väldigt medtagen. Hon har under en längre tid varit väldigt utmattad och vägrar äta och de gör allt i sin makt på äldreboendet där hon bor i Strömstad.

Fick ringa sjuksköterskorna och höra vad som händer och de har haft läkare där idag och tagit en massa prover men det lutar åt att hon hamnar på sjukhuset i Uddevalla igen.

Hon har haft varit dålig en längre period och kroppen börjar väl att lägga av känns det som. Under har skett förr med henne men nu är det inget direkt fysiskt som är fel utan livet börjar nog att rinna ut. 

Vill inte tänka på det men sånt är livet, och eftersom hon bara har mig och min morbror som närmaste anhöriga så känner man ett visst ansvar att se till att hon har det bra.

Hon har varit en mamma för mig eftersom min mamma gick bort när hon var 28 år, pappa var 36 år. Min moster gick bort när hon var 50 år och morfar gick även bort tidigt. Så mormor har varit med om mycket tragiskt i sitt liv och mist sina 2 döttrar tidigt så jag värnar extra mycket om henne så klart. 

Så denna dagen är mulen och trist på alla sätt men jag har hopp om att få ha kvar henne ett tag till.

Hoppas ni har blivit inspirerade

och att ni fortsätter att läsa min blogg

Camilla